Har bytt blogg, men det är samma novell :)
http://abieberstorybyme.blogg.se/
Användarnamn : fia
Lösen : fiaaa
2011-03-23
2011-03-20
The Love Of My Life - Kapitel 5
Lizzie presenterade mig för killen som satt bredvid Chad. Han hette Kyle Griffin.Vi kom bra överens och bytte efter ett tag mobil nummer. Han sa att han inte gick på den här skolan (det förklarar varför jag inte sett honom förr), han var bara här för att hälsa på hans kompis, altså Chad.
Resten av skoldagen gick snabbt. På engelskan när vi egentligen skulle läsa en bok så satt jag istället och sms'ade med Kyle. Han var riktigt charmig.
Men efter skolan kom Joe och hämtade mig och jag fick genast annat på tankarna än Kyle, eftersom Cruz gick runt och hängde i min arm hemma och sa att jag var världens bästa storasyster kunde jag inte tänka på något annat än vad lyckligt lottad jag är som fick så söta småsyskon. När han hade släppt mig efter ett tag pussade jag honom på pannan och skyndade sedan upp på mitt rum för att byta om till matchen. Jag tog på mig en vit tröja och höga svarta byxor.
När vi satt i bilen på väg till arenan plingade min mobil. Jag tog upp den och såg att jag hade ett nytt sms.
"Träffas på middag immorn? xx Kyle"
Jag fick ett leénde på läparna och skrev ett svar.
"Ska jag tolka det som en dejt? ;) xx Whit"
Jag läste igenom smset fyra gånger innan jag tröck på sänd.
När bilen stannade gick vi in bakvägen och letade efter våra V.I.P platser. Vi hittade dem efter ett tag och jag satte mig längst ut med Cruz på min vänstra sida. Den andra platsen bredvid mig var ledig så jag la min Louis Vuitton väska där.
Eftersom matchen skulle börja om 20 minuter tog jag upp min ipod ur väskan och satte på mig mina hörlurar. Jag tog på låten "No BS" med Chris Brown. Jag satt och sjöng med i låtem och efetr andra refrängen hörde jag hur någon harklade sig bredvid mig. Jag tog av mig mina hörlurar och kollade upp och såg en kille med svarta solglasögon på sig.
-Ursäkta men jag tror att det här är min plats. sa han och jag fattade först inte vad han menade.
-Aha oj förlåt. jag förstog sedan att han menade min väska som stod på platsen bredvid.
Jag flyttade den och han satte sig ned.
-Justin. sa han och sträckte fram sin hand.
-Whitney.
-Fint namn. sa han flörtigt.
-Tack. svarade jag och log ett varmt leénde mot honom.
Jag kollade på min mobil och märkte att jag fått ett svar från Kyle.
"Självklart! Eller om du vill? ;) xx Kyle"
Jag rodnade och svarade.
"Då säger vi det då :) xx Whitney"
Jag kände mig iakttagen och kollade upp från min mobil mot Justin. Nu hade han tagit av sig sina solglasögon.
Det kändes som att jag kände igen honom. Jag fick bara lov att fråga...
-Ursäkta, men är du Justin Bieber? frågade jag fundersamt.
-Det är mitt namn. svarade han stolt.
-Jaha, kul att träffas! Vad gör du här egentligen?
-Ska uppträda i pausen. Du då?
-Min pappa spelar. svarade jag.
-Aha, vem är det då? frågade han.
-David... Beckham. svarade jag och ett leénde lyste på hans vackra läppar.
Har jag föresten nämt hur snygg han va? Visst Justin Bieber är snygg på bilder och sånt, men i verkligheten... shit man bländas nästan av hans utseénde.
-Men gud vad coolt! Han är grym! Men då är ju du Whitney Beckham, min lillasyster älskar din tv serie!
-Det är mitt namn! sa jag och försökte härma Justin.
Han ignorerade mig och fortsatte prata.
-Kan jag få din autograf? Min syster skulle bli så glad!
-Naw,ja det kan du få.Men jag kan träffa henne någon gång om du vill! Jag älskar småbarn! sa jag entusiastiskt.
-Ja vill du verkligen det? Då är vi två, jag älskar också barn!
-Frågar du ofta om andras autografer? skrattade jag och tänkte på att det var faktist självaste Justin Bieber som frågade om min autograf, okej till hans syster men ändå.
Han bara skrattade åt mig. Sen hände det något på planen så både jag och Justin vände våra blickar dit.
Spelarna kom ut på planen och strax började matchen. Jag och Justin satt och pratade med varandra hela tiden. Vi var inte ett dugg intresserade av matchen. Jag märkte lite i ögonvrån att det var tomt på planen. Sen hörde jag en röst i högtalarna.
-Och nu får vi välkomna Justin Bieber som ska sjunga USA's nationalsång!
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag fixade en bild till det här inlägget också :) Den första är på Whitney's outfit, den andra på Justin och den tredje på arenan de är på :)
Yees, nu har äntligen JB kommit in i berättelsen! Me like :) Men undrar vad som kommer hända med Kyle...
Det får ni bara veta om jag får minst tre komentarer från olika personer på det här inlägget :)
Det är liksom inte kul att skriva om ingen säger om den var bra eller inte!
Aja godnatt :*
2011-03-18
The Love Of My Life - Kapitel 4
Joe kom som han lovat efter 3 minuter. Jag puttade in Cassie i bilen och gick in själv.
-Vad har ni nu ställt till med flickor? frågade Joe och blängde på mig.
-Kolla inte på mig! Det är inte jag som är full. svarade jag snabbt.
-Jag är inte full! sa Cassie till sitt försvar och började fnissa.
-Nänä vi säger så då. efter att jag sagt det blev det en spänd och tyst stämmning i bilen.
Efter att det gått ungefär 2 minuter av tystnad så bröt Joe den.
-Jaha, ska vi skjutsa hem fröken Cassandra?
Cassie heter Cassandra egentligen, men det är bara Joe som säger det till henne.
-Nej! Snälla jag kommer få utegångsförbud! Whitney du vet hur stränga mina föräldrar är! sa Cassie i en hög ton och kollade på mig .
Jag ignorerade henne och svarade på Joe's fråga istället.
-Ja gör det. sa jag kort.
Cassie suckade och blängde på mig med en mördarblick. Jag var så besviken,sur och trött så att jag orkade inte bry mig.
När vi stannat utanför Cassie's hus sa jag hejdå till henne och Joe följde henne in och pratade med hennes föräldrar. När han kom tillbaka in i bilen smällde han igen dörren med en suck.
-Måste du umgås med henne whitney? Hon är inte bra för dig! Om du börjar göra som henne kommer det att stå i tidningarna nästa dag, och det är inte bra att få ett dåligt rykte redan när man är 16 år! sa Joe uppmanande.
-Jag vet. svarade jag och suckade.
-Du kommer nog att slippa henne ett tag nu iallafall, hon fick utegångsförbud i en månad.
Jag måste erkänna att ett litet leénde växte sig fram på mina läppar när Joe sa det.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönsterrutan. Jag tog snabbt på mig mina tofflor, ett grått linne och ett par blåa shorts med texten " My Name Is Beckham Biatch" (jag älskar kläder med text på) och sen gick jag ner till köket där mina bröder och föräldrar redan satt och åt frukost.
När jag kom in i köket sprang genast minyngsta lillebror, Cruz, och hoppade upp i min famn. Jag kramade om honom och släppte sedan ner honom.
-Hej Cruzy! sa jag och ruffsade till hans hår.
Han är bara 5 år och jättesöt!
-Godmorgon gumman, sovit gott? undrade min pappa som kollade upp från en tidning vid frukostbordet.
-Jadå. svarade jag och log.
-Du följer väl med på matchen imorgon? frågade han sen.
-Vilken match? undrade jag förvirrat.
-Pappa ska spela hemma match. sa min äldsta bror Brooklyn.
-Aha , vad kul! Jag följer gärna med. svarade jag glatt.
Dagen spenderade jag med min familj. Vi spelade fotboll på våran egna fotbollsplan. Pappa och mamma mot oss barn. Man kan ju säga att pappa var ganska mallig efter att de vann med 19-3. Taskigt säger jag bara. Sen badade vi i poolen ett tag. Dagen gick riktigt snabbt.
När jag vaknade nästa dag av att mitt jobbiga alarm ringde tänkte jag stänga av det och fortsätta sova. Men sen kom jag på att det är ju vardag. Och vardag betyder skola. Skönt att det bara är en vecka kvar till sommarlovet.
Jag drog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. när jag en kvart senare kom ut stod jag inför det dagliga valet. Vilka kläder ska jag ha idag då? Efter ett tags provande av olika klädkombinationer tog jag på mig svarta tights och en over size leopardfärgad tröja. Och svarta klackskor. Okej det kanske låter korkat att ha klackskor i skolan , men jag måste ju leva upp till mitt namn?
Efter en lång förmiddag var det entligen dags för lunch. Cassie var sjuk idag så henne hade jag ju inte träffat. Vi brukar sitta vid ett bord i mitten av hela matsalen (eller inte ensamna, det går inte för det är alltid några som kommer och sätter sig hos oss och börjar prata med mig) men jag behövde ju inte precis leta för att hitta någon att sitta bredvid. Hela matsalen stannade upp när jag kom in. Flera bad mig sätta mig hos dem. Men jag gick till Lizzie's bord. det var ett runt litet bord. Där satt också Chad och en annan kille.
-Kan jag sitta här? frågade jag och Lizzie kollade upp mot mig med ett stort leénde.
-Självklart! sa hon snabbt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni fick ett kapitel idag också :) Snäll jag är :')
Vore mycket roligare om ni komenterade!
Btw, Mathilda komenterade ett inlägg förr, och som svar på din fråga , jag tror inte att jag kommer att lägga upp min gamla JB-novell här. ´Gillar inte den så mycket :P
Godnatt (L)
-Vad har ni nu ställt till med flickor? frågade Joe och blängde på mig.
-Kolla inte på mig! Det är inte jag som är full. svarade jag snabbt.
-Jag är inte full! sa Cassie till sitt försvar och började fnissa.
-Nänä vi säger så då. efter att jag sagt det blev det en spänd och tyst stämmning i bilen.
Efter att det gått ungefär 2 minuter av tystnad så bröt Joe den.
-Jaha, ska vi skjutsa hem fröken Cassandra?
Cassie heter Cassandra egentligen, men det är bara Joe som säger det till henne.
-Nej! Snälla jag kommer få utegångsförbud! Whitney du vet hur stränga mina föräldrar är! sa Cassie i en hög ton och kollade på mig .
Jag ignorerade henne och svarade på Joe's fråga istället.
-Ja gör det. sa jag kort.
Cassie suckade och blängde på mig med en mördarblick. Jag var så besviken,sur och trött så att jag orkade inte bry mig.
När vi stannat utanför Cassie's hus sa jag hejdå till henne och Joe följde henne in och pratade med hennes föräldrar. När han kom tillbaka in i bilen smällde han igen dörren med en suck.
-Måste du umgås med henne whitney? Hon är inte bra för dig! Om du börjar göra som henne kommer det att stå i tidningarna nästa dag, och det är inte bra att få ett dåligt rykte redan när man är 16 år! sa Joe uppmanande.
-Jag vet. svarade jag och suckade.
-Du kommer nog att slippa henne ett tag nu iallafall, hon fick utegångsförbud i en månad.
Jag måste erkänna att ett litet leénde växte sig fram på mina läppar när Joe sa det.
Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönsterrutan. Jag tog snabbt på mig mina tofflor, ett grått linne och ett par blåa shorts med texten " My Name Is Beckham Biatch" (jag älskar kläder med text på) och sen gick jag ner till köket där mina bröder och föräldrar redan satt och åt frukost.
När jag kom in i köket sprang genast minyngsta lillebror, Cruz, och hoppade upp i min famn. Jag kramade om honom och släppte sedan ner honom.
-Hej Cruzy! sa jag och ruffsade till hans hår.
Han är bara 5 år och jättesöt!
-Godmorgon gumman, sovit gott? undrade min pappa som kollade upp från en tidning vid frukostbordet.
-Jadå. svarade jag och log.
-Du följer väl med på matchen imorgon? frågade han sen.
-Vilken match? undrade jag förvirrat.
-Pappa ska spela hemma match. sa min äldsta bror Brooklyn.
-Aha , vad kul! Jag följer gärna med. svarade jag glatt.
Dagen spenderade jag med min familj. Vi spelade fotboll på våran egna fotbollsplan. Pappa och mamma mot oss barn. Man kan ju säga att pappa var ganska mallig efter att de vann med 19-3. Taskigt säger jag bara. Sen badade vi i poolen ett tag. Dagen gick riktigt snabbt.
När jag vaknade nästa dag av att mitt jobbiga alarm ringde tänkte jag stänga av det och fortsätta sova. Men sen kom jag på att det är ju vardag. Och vardag betyder skola. Skönt att det bara är en vecka kvar till sommarlovet.
Jag drog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. när jag en kvart senare kom ut stod jag inför det dagliga valet. Vilka kläder ska jag ha idag då? Efter ett tags provande av olika klädkombinationer tog jag på mig svarta tights och en over size leopardfärgad tröja. Och svarta klackskor. Okej det kanske låter korkat att ha klackskor i skolan , men jag måste ju leva upp till mitt namn?
Efter en lång förmiddag var det entligen dags för lunch. Cassie var sjuk idag så henne hade jag ju inte träffat. Vi brukar sitta vid ett bord i mitten av hela matsalen (eller inte ensamna, det går inte för det är alltid några som kommer och sätter sig hos oss och börjar prata med mig) men jag behövde ju inte precis leta för att hitta någon att sitta bredvid. Hela matsalen stannade upp när jag kom in. Flera bad mig sätta mig hos dem. Men jag gick till Lizzie's bord. det var ett runt litet bord. Där satt också Chad och en annan kille.
-Kan jag sitta här? frågade jag och Lizzie kollade upp mot mig med ett stort leénde.
-Självklart! sa hon snabbt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ni fick ett kapitel idag också :) Snäll jag är :')
Vore mycket roligare om ni komenterade!
Btw, Mathilda komenterade ett inlägg förr, och som svar på din fråga , jag tror inte att jag kommer att lägga upp min gamla JB-novell här. ´Gillar inte den så mycket :P
Godnatt (L)
2011-03-17
The Love Of My Life - Kapitel 3
Helt plötlsligt var vi omvringade av flera killar och tjejer.
-Whitney kan jag få din autograf?! frågade nästan alla samtidigt. Vissa killar frågade om jag var singel och sånt. Jag stannade och skrev några autografer, sen tryckte jag mig genom folkmassan till min och Cassies vän Lizzie. Cassie följde tätt efter mig.
-Hej Liz! sa jag när jag kom fram till henne.
-Hej "miss Beckham". hon försökte härma några killar som just kallat mig det.
Hon lyckades inte så bra med att härma dem så vi skrattade bara åt det sen kramade jag henne.
Efter att jag skrivit ungefär 40 autografer ute vid parkeringen så var det bara en liten tjej kvar av alla de som trängts om att få min uppmärksamhet.
-Hej sötnos, vad heter du? frågade jag flickan, hon kan inte ha varit mer än 8-9 år.
-Isabelle. svarade hon blygt.
-Vilket fint namn du har! sa jag och log ett varmt leénde mot henne.
Sedan skrev jag en extra fin autograf till henne. Hon blev överlycklig och jag kramade henne. Sen skuttade hon iväg till grannhuset. Lycklig.
Det är för personer som henne jag orkar vara Whitney Beckham. Eller göra det jag gör iallafall.
Jag började gå in mot festen som var i full gång. När jag gick förbi killar så bussvisslade dem och frågade om jag ville dansa, jag log bara ett fejk leénde mot dem och gick vidare. Det här kändes inte som en bra fest. Det stod öl flaskor överallt, och vissa badade i poolen med kläderna på. Jag borde inte vara här.
Efter ett tag hittade jag dem jag letade efter. Cassie, Lizzie och några killar. Jag gick till dem och Lizzie vinkade glatt.
-Whitney var har du varit? Vi har haft så kul! sa Cassie och vinglade till.
-Cassie du är full. Vad har du druckit?! jag kollade surt på henne och väntade på svar.
-Oj, ta det lungt, en cola och kanske nåt mer... Svarade hon och skrattade för ingenting.
-Det gick inte att stoppa henne, hon sa att hon var törstig och ville ha mer. berättade Lizzie för mig och suckade.
-Men shit...
-Ey bruden! Ta det lungt! Det finns dricka till dig med. Fast det finns ännu mera hemma hos mig, du kanske har lust att följa med mig gullet? frågade en jätteful kille som samtidigt ställde sig upp bredvid mig och la armen på mina axlar.
Jag puttade snabbt bort honom.
-Rör mig inte! skrek jag och han backade.
-Whitney, innan ni går vill jag bara presentera min pojkvän Chad. sa Lizzie samtidigt som en lång och snygg kille sträckte fram handen emot mig.
-Kul att äntligen träffas, Liz har berättat mycket om dig! sa killen som antagligen var Chad.
-Ahh trevligt! Bara bra saker får jag hoppas. sa jag och vi skrattade lite alla tre.
-Men hejdå Lizzie, och Chad.
Jag drog med mig Cassie till parkeringen, hon var ganska borta för hon sa ingenting. Sen tog jag upp min mobil och ringde Joe.
-Ja hallå?
-Hej Joe, kan du komma och hämta oss? Cassie är full... igen.
-Jag kommer om tre minuter! svarade han och la på.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Så , nu fick ni ett till kapitel :)
men nu är jag så trött så jag måste gå och lägga mig , Godnatt!
BTW: för er som inte visste det , den här berättelsen kommer att handla om Justin Bieber också :)
-Whitney kan jag få din autograf?! frågade nästan alla samtidigt. Vissa killar frågade om jag var singel och sånt. Jag stannade och skrev några autografer, sen tryckte jag mig genom folkmassan till min och Cassies vän Lizzie. Cassie följde tätt efter mig.
-Hej Liz! sa jag när jag kom fram till henne.
-Hej "miss Beckham". hon försökte härma några killar som just kallat mig det.
Hon lyckades inte så bra med att härma dem så vi skrattade bara åt det sen kramade jag henne.
Efter att jag skrivit ungefär 40 autografer ute vid parkeringen så var det bara en liten tjej kvar av alla de som trängts om att få min uppmärksamhet.
-Hej sötnos, vad heter du? frågade jag flickan, hon kan inte ha varit mer än 8-9 år.
-Isabelle. svarade hon blygt.
-Vilket fint namn du har! sa jag och log ett varmt leénde mot henne.
Sedan skrev jag en extra fin autograf till henne. Hon blev överlycklig och jag kramade henne. Sen skuttade hon iväg till grannhuset. Lycklig.
Det är för personer som henne jag orkar vara Whitney Beckham. Eller göra det jag gör iallafall.
Jag började gå in mot festen som var i full gång. När jag gick förbi killar så bussvisslade dem och frågade om jag ville dansa, jag log bara ett fejk leénde mot dem och gick vidare. Det här kändes inte som en bra fest. Det stod öl flaskor överallt, och vissa badade i poolen med kläderna på. Jag borde inte vara här.
Efter ett tag hittade jag dem jag letade efter. Cassie, Lizzie och några killar. Jag gick till dem och Lizzie vinkade glatt.
-Whitney var har du varit? Vi har haft så kul! sa Cassie och vinglade till.
-Cassie du är full. Vad har du druckit?! jag kollade surt på henne och väntade på svar.
-Oj, ta det lungt, en cola och kanske nåt mer... Svarade hon och skrattade för ingenting.
-Det gick inte att stoppa henne, hon sa att hon var törstig och ville ha mer. berättade Lizzie för mig och suckade.
-Men shit...
-Ey bruden! Ta det lungt! Det finns dricka till dig med. Fast det finns ännu mera hemma hos mig, du kanske har lust att följa med mig gullet? frågade en jätteful kille som samtidigt ställde sig upp bredvid mig och la armen på mina axlar.
Jag puttade snabbt bort honom.
-Rör mig inte! skrek jag och han backade.
-Whitney, innan ni går vill jag bara presentera min pojkvän Chad. sa Lizzie samtidigt som en lång och snygg kille sträckte fram handen emot mig.
-Kul att äntligen träffas, Liz har berättat mycket om dig! sa killen som antagligen var Chad.
-Ahh trevligt! Bara bra saker får jag hoppas. sa jag och vi skrattade lite alla tre.
-Men hejdå Lizzie, och Chad.
Jag drog med mig Cassie till parkeringen, hon var ganska borta för hon sa ingenting. Sen tog jag upp min mobil och ringde Joe.
-Ja hallå?
-Hej Joe, kan du komma och hämta oss? Cassie är full... igen.
-Jag kommer om tre minuter! svarade han och la på.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Så , nu fick ni ett till kapitel :)
men nu är jag så trött så jag måste gå och lägga mig , Godnatt!
BTW: för er som inte visste det , den här berättelsen kommer att handla om Justin Bieber också :)
2011-03-16
Sorry!
Sorry för att jag inte har uppdaterat, men jag har varit så trött efter helgens handbollsmatcher så jag har inte orkat , lägger nog upp nästa immorn . Ni får stå ut tills dess :P
www.zweeetz.blogg.se Kolla min och min kompis amandas blogg! :D
www.zweeetz.blogg.se Kolla min och min kompis amandas blogg! :D
2011-03-09
The Love Of My Life - Kapitel 2
Jag gick upp ur min säng som jag suttit i och kollade mig i spegeln.
-Oh shit! sa jag kanske lite onödigt högt.
Men mitt hår var jätteruffsigt. Så jag bestämde mig för att ta en dusch.
När jag duschat klart hade det redan gått en halv timme, jag är ganska seg på att duscha...
Sen (bokstavligt) så gick jag in i min garderob, för jag har en walk-in-closet, och letade efter en fin klänning eller något att ha på mig.
När jag satt i min garderob öppnas plötsligt dörren till mitt rum , lite rädd måste jag erkänna att jag blev. Jag var ju i min garderob så jag såg ju inte heller vem det var.
-Vem? frågade jag.
I nästa sekund kommer Cassie in i min garderob med ett stort leénde.
-Saknat mig? frågade hon.
Innan jag han svara så svarade hon själv på sin fråga.
-Klart du gjort!
Jag ignorerade det hon sagt och kramade henne istället.
-Du skulle ju komma om 20 minuter? frågade jag.
-Ähh jag tänkte att du kanske hade tråkigt så jag tog en tidigare buss.
-Okej vad... ehm omtänksamt? sa jag och skrattade lite.
Ibland kan Cassie vara ganska snäll , fast hon är oftast bitchig. Men jag gillar henne faktist. Eller ibland iallafall.
-Så... vad ska lilla Whitney ha på sig?
-Seriöst så har jag ingen aning! Måste verkligen åka och shoppa snart.
-Okej men jag tycker att du ska ha din svarta skinn jacka och en typ blommig halsduk och kanske ett linne under? Och svarta byxor. sa Cassie och log stort.
-Ahh det kan funka! sa jag och tog fram min jacka och en halsduk.
-Kan jag ha den här halsduken? frågade jag.
-Perfekt!
-Vad ska du ha på dig? frågade jag när jag höll på att ta på mig ett par byxor.
-Jag tog inte med något... tänkte att jag kanske kunde låna av dig?
-Jadå. Kolla där borta, det finns säkert något fint till dig där. svarade jag och pekade mot andra sidan av min 5 meter långa garderob.
När Cassie hittat något att ha på sig och vi hade sminkat oss och fixat håret så gick vi ner och ut till min Range Rover. Jag kan ju själv inte köra så min chaufför, Joe, skulle skjutsa oss. Joe är min livvakt också. Fast det behövs inte alltid så han kommer bara när jag ringer honom.
-Hej tjejer! sa Joe glatt när jag och Cassie kom in bilen.
-Yo Joe! sa jag och både Cassie och jag började fnittra för vi vet att han inte gillade när man sa så.
-Mycket kul. Så vart ska ni ikväll då?
-På en fest , men det har jag ju redan berättat. svarade jag och bilen startade.
-Då åker vi då! sa Joe och vi körde mot festen.
När vi stannade utanför ett stort hus med en jättestor trädgård full med folk så gick jag och Cassie ur bilen.
-Det här kommer att bli så kul! sa Cassie entusiastiskt.
Sen hörde vi flera skrika : Oh my god, det är Whitney Beckham! Sen började de springa mot oss. Great!
-Ah verkligen! svarade jag Cassie ironiskt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Ska gå och lägga mig nu :)
Vet att uppdateringen är sämst men jag skriver av min bok nu i början för jag började skriva den här berättelsen i en skrivbok. Det är ganska tråkigt att skriva av måste jag säga , men aja :P
Bye :*
-Oh shit! sa jag kanske lite onödigt högt.
Men mitt hår var jätteruffsigt. Så jag bestämde mig för att ta en dusch.
När jag duschat klart hade det redan gått en halv timme, jag är ganska seg på att duscha...
Sen (bokstavligt) så gick jag in i min garderob, för jag har en walk-in-closet, och letade efter en fin klänning eller något att ha på mig.
När jag satt i min garderob öppnas plötsligt dörren till mitt rum , lite rädd måste jag erkänna att jag blev. Jag var ju i min garderob så jag såg ju inte heller vem det var.
-Vem? frågade jag.
I nästa sekund kommer Cassie in i min garderob med ett stort leénde.
-Saknat mig? frågade hon.
Innan jag han svara så svarade hon själv på sin fråga.
-Klart du gjort!
Jag ignorerade det hon sagt och kramade henne istället.
-Du skulle ju komma om 20 minuter? frågade jag.
-Ähh jag tänkte att du kanske hade tråkigt så jag tog en tidigare buss.
-Okej vad... ehm omtänksamt? sa jag och skrattade lite.
Ibland kan Cassie vara ganska snäll , fast hon är oftast bitchig. Men jag gillar henne faktist. Eller ibland iallafall.
-Så... vad ska lilla Whitney ha på sig?
-Seriöst så har jag ingen aning! Måste verkligen åka och shoppa snart.
-Okej men jag tycker att du ska ha din svarta skinn jacka och en typ blommig halsduk och kanske ett linne under? Och svarta byxor. sa Cassie och log stort.
-Ahh det kan funka! sa jag och tog fram min jacka och en halsduk.
-Kan jag ha den här halsduken? frågade jag.
-Perfekt!
-Vad ska du ha på dig? frågade jag när jag höll på att ta på mig ett par byxor.
-Jag tog inte med något... tänkte att jag kanske kunde låna av dig?
-Jadå. Kolla där borta, det finns säkert något fint till dig där. svarade jag och pekade mot andra sidan av min 5 meter långa garderob.
När Cassie hittat något att ha på sig och vi hade sminkat oss och fixat håret så gick vi ner och ut till min Range Rover. Jag kan ju själv inte köra så min chaufför, Joe, skulle skjutsa oss. Joe är min livvakt också. Fast det behövs inte alltid så han kommer bara när jag ringer honom.
-Hej tjejer! sa Joe glatt när jag och Cassie kom in bilen.
-Yo Joe! sa jag och både Cassie och jag började fnittra för vi vet att han inte gillade när man sa så.
-Mycket kul. Så vart ska ni ikväll då?
-På en fest , men det har jag ju redan berättat. svarade jag och bilen startade.
-Då åker vi då! sa Joe och vi körde mot festen.
När vi stannade utanför ett stort hus med en jättestor trädgård full med folk så gick jag och Cassie ur bilen.
-Det här kommer att bli så kul! sa Cassie entusiastiskt.
Sen hörde vi flera skrika : Oh my god, det är Whitney Beckham! Sen började de springa mot oss. Great!
-Ah verkligen! svarade jag Cassie ironiskt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Ska gå och lägga mig nu :)
Vet att uppdateringen är sämst men jag skriver av min bok nu i början för jag började skriva den här berättelsen i en skrivbok. Det är ganska tråkigt att skriva av måste jag säga , men aja :P
Bye :*
2011-03-07
The Love Of My Life - Kapitel 1
"Stronger than yesterday. Now its nothing but my way. My lonliness ain't killing me no more, I'm stronger"
Jag önskar att det kunde stämma. Men varför tänker jag ens såhär? Jag är ju den populäraste tjejen på skolan, hon som alla vill hänga med, hon som får alla killar och hon som får allt av sina rika föräldrar. Men ändå hon som är ensamnast. Det är jag. Whitey Sarah Beckham.
Låten "Stronger" av Britney Spears är inte min favoritlåt bara för att den är bra. Det är min dröm. Att få vara stark inombords. Att slippa gråta på kvällarna när ingen annan ser. Jag borde vara lyckliare än de flesta. Jag vet att vissa drömmer om att vara som mig, till och vara mig. Vara i centrum överallt. Ha kända föräldrar som syns i tidningarna och på tv varje dag, fast jag brukar väl också vara i media då och då. Och ibland följer jag med mamma och pappa på kändisgalor tillochmed. Det är väl kul men ibland blir det bara för mycket. Jag önskar att jag hade någon speciell person. En som älskade mig för den jag är. Inte för min status eller mina pengar. För ja , jag har egna pengar... Mycket pengar.
Enda sedan jagvar 8år har jag spelat in en tv serie som heter "My Name Is Stacy." Och den handlar om en tjej som jag spelar, hennes liv är precis som mitt. Hon har allt men ändå inget.
Mamma störde mina tankar helt plötsligt.
-Whitney! Cassie ringer! Ropade hon.
Cassie tycker att hon är min bästavän. Jag vet att hon bara bryr sig om min status och sånt. Hon är en riktig bitch.
-Aa jag svarar! Ropade jag tillbaka.
Jag gick till hemtelefonen som jag hade på ljudlöst i mitt rum.
-Hej Cassie! Sa jag i telefonen.
-Whit! Vad gör du egentligen? Du svarar inte på msn, mobilen, facebook eller twitter. Det är verkligen inte likt dig! Vad har hänt?
Hörde jag en upprörd Cassie säga eller nästan skrika i telefonen.
-Men shit Cass! Ta det lungt! Jag har väl ett liv jag också? Jag har inte gjort något särskillt. Men man behöver väl inte ha fullt upp bara för att det är sommarlov?
-Men Whiiiiitney! Man måste inte vara otroligt tråkig bara för att det är sommarlov? Aja, till saken, tänkte bara säga att det är fest hos Lizzie's kille Chad. Han hade bett henne fråga om vi kunde komma för han är ett stort fan av din pappa! Hon fick ju inte heller tag på dig så hon frågade mig och jag sa ju självklart att vi kommer.
Jahapp, ännu en som vill träffa mig på grund av mina föräldrar.
-Ehm, aa jag antar väl att jag måste gå då...
Svarade jag lite surt.
-Men ska du sura nu eller?
-Nej då , det blir säkert kul.
-Bra! Jag kommer över om en timme!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
så, det var första kapitlet, vad tyckte ni?
Det blev lite kort men jag ska på handbolls träning nu :P
Ska fixa namn och sånt till novellen ikväll kanske, hinner inte nu.
Puss
Jag önskar att det kunde stämma. Men varför tänker jag ens såhär? Jag är ju den populäraste tjejen på skolan, hon som alla vill hänga med, hon som får alla killar och hon som får allt av sina rika föräldrar. Men ändå hon som är ensamnast. Det är jag. Whitey Sarah Beckham.
Låten "Stronger" av Britney Spears är inte min favoritlåt bara för att den är bra. Det är min dröm. Att få vara stark inombords. Att slippa gråta på kvällarna när ingen annan ser. Jag borde vara lyckliare än de flesta. Jag vet att vissa drömmer om att vara som mig, till och vara mig. Vara i centrum överallt. Ha kända föräldrar som syns i tidningarna och på tv varje dag, fast jag brukar väl också vara i media då och då. Och ibland följer jag med mamma och pappa på kändisgalor tillochmed. Det är väl kul men ibland blir det bara för mycket. Jag önskar att jag hade någon speciell person. En som älskade mig för den jag är. Inte för min status eller mina pengar. För ja , jag har egna pengar... Mycket pengar.
Enda sedan jagvar 8år har jag spelat in en tv serie som heter "My Name Is Stacy." Och den handlar om en tjej som jag spelar, hennes liv är precis som mitt. Hon har allt men ändå inget.
Mamma störde mina tankar helt plötsligt.
-Whitney! Cassie ringer! Ropade hon.
Cassie tycker att hon är min bästavän. Jag vet att hon bara bryr sig om min status och sånt. Hon är en riktig bitch.
-Aa jag svarar! Ropade jag tillbaka.
Jag gick till hemtelefonen som jag hade på ljudlöst i mitt rum.
-Hej Cassie! Sa jag i telefonen.
-Whit! Vad gör du egentligen? Du svarar inte på msn, mobilen, facebook eller twitter. Det är verkligen inte likt dig! Vad har hänt?
Hörde jag en upprörd Cassie säga eller nästan skrika i telefonen.
-Men shit Cass! Ta det lungt! Jag har väl ett liv jag också? Jag har inte gjort något särskillt. Men man behöver väl inte ha fullt upp bara för att det är sommarlov?
-Men Whiiiiitney! Man måste inte vara otroligt tråkig bara för att det är sommarlov? Aja, till saken, tänkte bara säga att det är fest hos Lizzie's kille Chad. Han hade bett henne fråga om vi kunde komma för han är ett stort fan av din pappa! Hon fick ju inte heller tag på dig så hon frågade mig och jag sa ju självklart att vi kommer.
Jahapp, ännu en som vill träffa mig på grund av mina föräldrar.
-Ehm, aa jag antar väl att jag måste gå då...
Svarade jag lite surt.
-Men ska du sura nu eller?
-Nej då , det blir säkert kul.
-Bra! Jag kommer över om en timme!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
så, det var första kapitlet, vad tyckte ni?
Det blev lite kort men jag ska på handbolls träning nu :P
Ska fixa namn och sånt till novellen ikväll kanske, hinner inte nu.
Puss
Kommentarer (Y)
Okej , nu ska jag skriva det första kapitlet, jag uppskattar kommentarer :)Det är ju liksom inte så kul att skriva om ingen kommenterar :P
bye
bye
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)